En får ju dille på saker och för mig så är mitt ihållande dille textilier från 50-talet och mitt lite mer nya dille svenskt gammalt porslin i kruk och kannform. Den fina karotten (Amaryllis från Rörstrand) har jag fått av svärmor och kannan strax bakom har jag köpt för ingenting på Stadsmissionen. Gröna Anna-kannan fick jag för under hundringen på Tradera. Det är ju nåt med att göra fynd också, det ska en inte sticka under stol med. Den här lilla fina krukan (Ateljé Sweden) hittade jag på en garageloppis i Tällberg. Allt på loppisen kom från en och samma dam, hon hade gått bort och hennes familj sålde delar av hennes hushåll. Det var så rörande att genom hennes saker få sig en bild av vem den där damen var. Pälshattar i runda hattaskar, skinnhandskar och klackskor i prydliga rader, remmare och soppskålar och utanför loppisen: en skinande blank gammal Volvo som damen kört omkring i. Och nu står hennes kruka med en Basilika i på min köksbänk.