Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen är viktigare än målet och allt det där

Känner ni igen er i det här att gå och tänka på vad man ska göra jättelänge och jättemycket innan man faktiskt gör det? Och det är tänkandet är lika tillfredsställande som att GÖRA det man ska? Så där gör jag med julen typ året om, men även med mindre projekt.

Som att organisera i ateljén.





Jag tänker på hur jag ska organisera allt jag har i lådorna och att jag antagligen måste köpa fler lådor, troligen såna som har mindre fack i nivåer så att jag riktigt kan dela upp allt i kategorier. Och att jag nog behöver fler hyllor - kanske en till bokhylla? - och att jag skulle vilja ha en anslagstavla och ett ställe där Juni kan lägga sina målningar på tork.

Jag inser att jag behöver en ateljé som faktiskt är en ateljé och inte en skrubb för att åstadkomma allt detta men det är ju sekundärt.


Idag har jag städat i ateljén och tänkt extra mycket på mina organisationsplaner men inte riktigt realiserat dem. 
Det gör inget för jag mår satans bra ändå.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mästerpärlaren slår tillbaka

Det här att jag är "mellan jobb" just nu verkar ha en bra effekt på min kreativitet! Jag har dragit igång både ett fotoprojekt och ett brodyr-eller-vad-det-nu-blir-i-slutändan-projekt och jag har blivit mäster-pärlare! Det är min dotter som älskar att pärla och jag har upptäckt att när man hittar roliga mönster att följa så är det ju skitroligt! Vi har ägnat helgen åt att göra Shopkins (miniatyrmatsaker kan man säga, poppis bland barn) och det har varit SÅ KUL! Den här popcorn-asken gjorde Juni bara fritt ur huvet! Hur fin?!

Hälsning får en som inte kan sluta

Det är ju ingen nyhet att jag fastnar som satan i vissa saker. Det har blivit lite så med pärplattorna. Jag uppmuntrar min dotter att pärla med mig och det gör hon för det mesta, jag hittar jättefina mönster på Pinterest och så har vi jättemysigt. Men när hon inte vill pärlar mamma själv. Det är faktiskt ganska kontemplativt! Och oerhört tillfredsställande att det går rätt fort och när man stryker är det lite som att komma igenom den där rökridån i Småstjärnorna (ni som minns ni minns) - först var det bara massa pärlor och plötsligt är det en My Little Pony! Vi har gjort hunden ur boken där alla mönstren blir ENORMA djur och det var ganska tidskrävande och lite lite långtråkigt att bara färglägga i flera dar. Men hunden blev jättefin!

Nya hallonstöd!

Sen det nya livet i isolering (och för Karl hemmakontor och noll utbyte med andra vuxna än mig) har vi tillbringat många helger i stugan. (För vän av ordning: den ligger i Stockholms regionen 30 min från vårt hem) Och vi har fixat och grejat JA JÄVLAR! Vi har till exempel slitit bort det gamla hallonstödet som var jättefult och ersatt det med ram som vi hittat på, byggt och målat själva! (Skryt)