Fortsätt till huvudinnehåll

Kannor och karotter

En får ju dille på saker och för mig så är mitt ihållande dille textilier från 50-talet och mitt lite mer nya dille svenskt gammalt porslin i kruk och kannform.


Den fina karotten (Amaryllis från Rörstrand) har jag fått av svärmor och kannan strax bakom har jag köpt för ingenting på Stadsmissionen.


Gröna Anna-kannan fick jag för under hundringen på Tradera. Det är ju nåt med att göra fynd också, det ska en inte sticka under stol med.


Den här lilla fina krukan (Ateljé Sweden) hittade jag på en garageloppis i Tällberg. Allt på loppisen kom från en och samma dam, hon hade gått bort och hennes familj sålde delar av hennes hushåll. Det var så rörande att genom hennes saker få sig en bild av vem den där damen var. Pälshattar i runda hattaskar, skinnhandskar och klackskor i prydliga rader, remmare  och soppskålar och utanför loppisen: en skinande blank gammal Volvo som damen kört omkring i.
Och nu står hennes kruka med en Basilika i på min köksbänk.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mästerpärlaren slår tillbaka

Det här att jag är "mellan jobb" just nu verkar ha en bra effekt på min kreativitet! Jag har dragit igång både ett fotoprojekt och ett brodyr-eller-vad-det-nu-blir-i-slutändan-projekt och jag har blivit mäster-pärlare! Det är min dotter som älskar att pärla och jag har upptäckt att när man hittar roliga mönster att följa så är det ju skitroligt! Vi har ägnat helgen åt att göra Shopkins (miniatyrmatsaker kan man säga, poppis bland barn) och det har varit SÅ KUL! Den här popcorn-asken gjorde Juni bara fritt ur huvet! Hur fin?!

Hälsning får en som inte kan sluta

Det är ju ingen nyhet att jag fastnar som satan i vissa saker. Det har blivit lite så med pärplattorna. Jag uppmuntrar min dotter att pärla med mig och det gör hon för det mesta, jag hittar jättefina mönster på Pinterest och så har vi jättemysigt. Men när hon inte vill pärlar mamma själv. Det är faktiskt ganska kontemplativt! Och oerhört tillfredsställande att det går rätt fort och när man stryker är det lite som att komma igenom den där rökridån i Småstjärnorna (ni som minns ni minns) - först var det bara massa pärlor och plötsligt är det en My Little Pony! Vi har gjort hunden ur boken där alla mönstren blir ENORMA djur och det var ganska tidskrävande och lite lite långtråkigt att bara färglägga i flera dar. Men hunden blev jättefin!

Nya hallonstöd!

Sen det nya livet i isolering (och för Karl hemmakontor och noll utbyte med andra vuxna än mig) har vi tillbringat många helger i stugan. (För vän av ordning: den ligger i Stockholms regionen 30 min från vårt hem) Och vi har fixat och grejat JA JÄVLAR! Vi har till exempel slitit bort det gamla hallonstödet som var jättefult och ersatt det med ram som vi hittat på, byggt och målat själva! (Skryt)